REFLEKTION OM RASISM

    Filmen THE GREAT DEBATERS handlar om en grupp av afro americans studenter. De lyckas att vinna en debatt  tävlingen som var reserverat till vita student. De demonstrera att vara intelligent handlar inte om hudfärg.
  Den scenen som jag har vält är när Dr James Farmer slår ner en gris.Grisen tillhör en vit bonde. Bonden sa till honom att han måste betala 25 dollars som ersättning.Farmer sa till honom att han har inte så mycket pengar,bonden börja att hota honom med en pistol så James hade ingen val. Han gör honom en check men bonden försätter att förnedra honom inför sin familjen.
     Anledningen till att jag har valt just denna scen är att den väldigt visar rasism i södra USA 1930-talet. Det spelade ingen roll hur smarta och väl utbildade de färgade var, i de vitas ögon var alltid underlägsna. I scenen får vi se att bonden medvetet förmedrar professorn enbart för att han är mörk,och professorn tvingas acceptera detta för att behålla sitt liv.Enligt lag var livet av mörkhyad inte lika mycket värt som livet av en vit människa.Rasism i södra USA var lagligt och fick stöd av staden.Scenen är bara ett exempel av detta.Rasism får en människa att känna sig förnedrad,värdelös.
     Idag är rasism akter,sorgligt,nog,väldigt vanliga även om dessa är mer dolda och tar andra former an tidigare .Nu för tiden kan de istället visas i form av diskriminering inom jobbanställning.Arbetsgivaren kan föredra att anställa en människa från trakten än en person med utländskt ursprung,även om denna är mest lämpad för jobbet.Det kan visas i form av kränkningar och fysiskt våld.
      Det tar tid för mentaliteter att förändras samtidigt som folk är rädda för det som är annorlunda.Det är därför viktigt att lära barn att respektera andra människor även om de inte är lika som själv.Utbildning är det viktigaste i kampen mot rasism...

   

SKOL UNIFORM

Skoluniform for mig är någonting som man klä sig i for att utbildas och utvecklas.I mitt hemland har vi alltid haft uniformer och jag har vuxit upp i mina. Andningen jag tycker att det är så bra med den,är att uniformerna gör att elever behandlas på samma sätt,rik och fattig.När alla ser lika ut minska risken for all form av diskriminering.I en skola i Kongo kan det finnas elever som kommer från de rikaste familjerna och från de fattigaste som lade i en klass.Som människa kan vi bestämma hur vi ska bete oss mot andra. Med pengar kommer de rika barnen att behandlas bättre än de fattiga. Orsaken kan vara att det långt inne någonstans hos läraren en rädsla for att förlora sitt jobb, om man med makt kan enkelt göra sa att lärare får sparken.Utan att behöva säga det så skapas har en hierarki där de rika står längst upp och de fattiga längst ner.Med uniformer kan man inte se eller veta vem det är som äger designerkläder och följer de senaste trenderna,och då kan man inte heller veta vem som ar vem.Att alla ser likadan ut minska också pressen hos själva eleverna om att behöva följa modet for att vara populär. Elever kan mobba andra elever på grund av deras utseende,men om man tar bort orsaken till mobbingen så försvinner också problemet. Då har de bara betygen kvar som de kan jämföra med varandra.Med skoluniformer kan hela samhället ha det bra.Det skulle vara enklare. Även om samhället i Sverige är väldigt olikt den i Kongo, så är ungdomar fortfarande ungdomar och det spelar ingen roll var i världen de kommer ifrån. Det finns alltid en vilja att konkurrera och  utseende så kanske lösningen ändå är uniform.Det finns också de som istället for att tävla om popularitet med sitt utseende,så använder de istället sin klädstil för att uttrycka sin personlighet.Kläderna och accessoarerna blir ett satt att berätta om sig själv utan att använda ord.Med uniformer väldigt få jämförelse med fördelarna. Därför tror jag att skoluniformer endast skulle gynna Sverige och jag säger: JA till skoluniform i Sverige!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!                                                
                                                                             LYDIA KABUYA

DEN DAGEN KOMMER JAG ALDRIG ATT GLÖMMA

Innan jag var asylsökande i Sverige bodde jag och min familj i mitt hemland Kongo. Vi var lyckliga och nära varandra. Min pappa dog när jag var 8 år gammal, så bodde jag bara med mamma och 2 syskon. Min mor gifte aldrig om sig. Vi var hennes främsta intresse. Hon skickade oss till skolan. I mitt hemland man måste betala för att få gå i skolan eller lära sig.                                                                

En morgon var det ingen skola. Vi skulle vara hemma hela dagen. När vi var ledig från skolan brukade mamma säga:

-Ni får sova länge eftersom det inte är någon skola idag.

-Ni får stanna i sängen till cirka klockan 9 eller 10 och sen ska ni äta frukost.

Klockan var 5.00 när min syster vaknade och ville äta frukost.

- Vem är där??????????? Sa min mamma.

- Det är jag sa min syster.

- Var gör du i köket???????????????

- Jag vill äta frukost.

- Du vet att det går inte att äta nu, gå och lägg dig istället.

- Jag är jättehungrig och jag måste äta nu.

- Det är tidigt man kan inte äta.

- Mamma vi hinner inte efter. Jag vill bara äta och sen ska jag lägga mig igen.

- Jag sa ingen ska äta frukost nu gå till sängen och försök sova, sa mamma.

Min syster kunde inte äta hon gick och lade sig istället. Vid klockan 8.00 hörde vi ljudet av vapen och bomber. Igen visste ingen vad som hade hänt. Vi var så rädda, vi kunde inte äta eller göra något.

                 

Min mor gick runt och frågade grannarna.

- Vad händer?

- Vi vet inte men  på radion säger de att det är krig. Man får inte stanna i huset det är inte säkert att stanna i stan. Vi måste gå till ett annat ställt där vi kan vara i trygghet.

- Vad ska vi göra då?

- Min familj och jag ska gå till vår by. Vi har ett stort hus. Ni kan följa med om du vill, sade grannen

- Det ska jag göra jag har inget val, svarade min mamma

Så började den långa resa där jag skulle skiljas från min familj. Jag kan aldrig glömma den dagen allt blev svart i mitt liv och i mitt hemland. Vad jag såg skulle jag aldrig önska mina barn eller mig. Jag hoppas att det en dag ska bli fred i mitt hemland och att jag kan åka tillbaka.

Otrevligt man

            I fredags gjorde vi grupparbeten och har läst en bok om en man som trodde att han visste allt.Jag arbetade med Leila,Thwe Thwe oo och Adrian.Att skriva dialog det var lätt eftersom vi plockade dialog frân boken och vi bara kopierade.
                                                                                                                                                                                 
Att uttala det var ganska svârt med Stina hon hjälpte mycket och efter en stund alla kunde uttalar men inte sâ bra.vi försökt i alla fall. det var sâ roligt.
Andra gruppen de uttalade mycket bra an oss men alla var duktig och vill lära mer.

Jag tycker att Ove som en person det  skulle vara svârt att leva men honom.han vill ha krontoll över allt och alla........
Första mötet mellan Parvaneh och Ove var inte bra.jag vet att om man träffar först man mâste hälsa men Ove började genom frâgor och göra lagen.......

Parvaneh verkar vara en trevlig kvinna och vill bli i bra relation med sin granne.
Jg tror att Parvaneh kommer att vinna Ove vänskap.


Det är ett bra sätt att lära sig. Stina hjälper mycket med uttal och vi lär oss att tala bra.
Uttal är mycket viktigt och jag hoppas att vi kommer att mycket motion pâ detta sätt.
Arbetar i grupp var jättebra för mig eftersom jag är en blyg person.
Samarbetet är en bra sätt att lära sig prata svenska och känna klasskompis.

           Längtar att fâ mer samarbetet